Kom igen nu, jag har aldrig haft 100 besökare på min blogg på ett dygn förut, det fattas fem nu, det behövs så lite för att jag ska nå upp till den magiska gränsen. Kom igen nu, gör mig lycklig!

Ibland är det lite irriterande när man bor i ett sånt här litet samhälle, i alla fall när man vill ta sig till lite större ställen, t ex med tåg... Imorgon ska vi åka in till Gävle och Läkerol Arena för att se seriefinalen i kvalserien. Vi valde mellan tåg och lite öl eller bil och läsk, det blev det förstnämnda och då var det bara att kolla upp tågtiderna, inte alls svårt för det finns inte så många tider att välja mellan. Ingen alls faktiskt. Eller det gick ett tåg klockan nio på morgonen, som är lite väl tidigt, och nästa gick klockan 13, som är lite väl sent... Av bekvämlighetsskäl ratar vi bussresa på vägen in, men är tvungen att ta den hem istället, och det får väl gå... För att få åka tåg måste vi åka iväg 1,5 mil, det är ju trots allt bara en mil längre än till våran tågstation så det ska väl gå, men vi måste ha skjuts, och det är fixat... Så det blir nog en rolig dag imorgon. Men jag är i alla fall irriterad på bristen på kommunikation, men kommunen skryter om att den är så bra åt alla håll...  

Det var värsta livet här hemma vid niotiden i morse... Inte alls bra för min del som behöver sova lite längre efter nattskiften. Oskar vill tydligen inte alls göra som hans mamma tyckte, och den där lilla killen har röstresurser som heter duga... Dom gick ut till slut i alla fall så det blev tyst och skönt och jag kunde sova drygt tre timmar till... Oftast brukar jag inte alls höra dom efter mina nattskift, men idag var det väl nåt som var alldeles fel.

Jag känner mig ovanligt pigg för att ha jobbat två nätter, jag brukar känna mig mer bedövad, om ni förstår vad jag menar... Jag har inte varit så speciellt trött under själva skiften heller, och det beror nog på att det är vår och ljusare ute, det börjar kännas mycket bättre den här årstiden då man slipper det eviga mörkret...

Ja här sitter man och väntar... Dels på att det ska komma nåt rör så jag kan ställa in verket efter bytet, dels på att klockan ska gå så man får gå hem någon gång. Vi har i alla fall blivit bjuden på tårta av hon som bara har några timmar kvar av sitt arbetsliv. Det smakade bra kan jag säga, även fast man inte borde äta sånt mitt i natten, men vad gör man inte..?

Vi åkte till Valbo Köpcentrum på eftermiddagen för jag hade sett att Löplabbet skulle öppna en butik där idag. Bra tänkte jag, då kanske dom har lite öppningserbjudanden på t ex pulsklockor eller nåt... Men när vi kom dit så var det en fjantig liten butik med några skor och lite kläder... Jag som trodde dom skulle öppna en stor butik med ALLT i, och jag trodde att dom skulle öppna i järnaffärens gamla lokaler, men jag gick på världens nit. Dom hade öppnat i Brynäs gamla souvenirshop. Och den är inte stor...

Men vi fick med oss lite grejer hem i alla fall. Några presenter till Oskar som fyller år nästa vecka och några glödlampor och cd-förvaringsgrejer från IKEA. Oskar fick syn på lekavdelningen och ville gå in där medans vi gick igenom affären. Men det fick han inte. Man måste vara tre år, och det fyller inte han förrän nästa vecka. Så surkärringen bakom disken ville inte ha Oskar där den här veckan... Så fick en mycket besviken liten kille fick följa med mamman och pappan genom varuhuset istället. Men det gick det med...

Fi fan, jag spillde... Sa Oskar här om dagen. Dom små barnen får lära sig både det ena och det andra på dagis verkar det som, för jag kan ju inte tänka mig att han hört några svärord här hemma... Jo, jag erkänner, han kan ha snappat upp några såna ord här hemma också, men man är ju inte mer än människa, och under fotbolls och hockeymatcher kan jag nog ha sagt något mindre genomtänkt när junior varit i närheten. Jag ska skärpa mig, jag vill ju inte att Oskar får svart tunga redan nu.

Halva nattskiftet har snart gått. Trött är man ju såklart, men det känns ändå ganska okey. Fast jag skulle inte ha något emot att ligga hemma i sängen och sova... Det är stopp i fabriken för tillfället, och sånt är ju aldrig bra med tanke på lönsamheten, men man får ju en chans att slappna av medans felet åtgärdas, och såna tillfällen är man inte sen att ta till vara på.

Jag satt vid köksbordet och drack kaffe tillsammans med svärmor, hennes syster och sambon. Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur högjudda tre damer kan vara. Eller det visste jag väl egentligen, för jag har ju hört dom förut. Dom sitter och pratar som vanliga människor gör, om allt och inget, men med en volym som inte är av denna värld. Varför måste dom låta så högt. Jag kunde ju inte bara resa mig och gå och hämta hörselpropparna heller, så jag satt där och teg. Hade man inte redan tinnitus innan så har man det garanterat nu.