Nä, jag orkar bara inte hänga på i grannracet om uppfarten med minst snö på i vinter... Jag ställde precis in bilen i garaget och upptäckte att den var täckt med ett litet lager snö, och således var uppfarten också täckt av ett litet lager snö, sen tittade jag av en händelse rakt över gatan och såg att på den uppfarten var asfalten framme... Nysopad uppfart. Nä, jag blir inte med i år, jag tänker inte ställa mig och sopa uppfarten hela jävla vintern för att den skall bli isfri tidigt i vår. Jag tänker inte skotta förrän det kommer så mycket snö att man måste skotta. Jag vägrar slita ut en piasavakvast bara för att hålla asfalten framme hela vintern. Det är mysigt när snön knarrar under fötterna.

Satt mig vid datorn i två sekunder, sen kommer Oskar in och visar vad fint han ritat på armen med bläckpennan. Snyggt, säger jag, och får till svar ett kort jaa. Sen går jag in i vardagsrummet och kollar på dom där små einsteins med honom och ser ett streck på tv-rutan. Måste göra ren den där tänker jag... Sen ska jag hjälpa honom med ett tv-spel, sätter mig på golvet där framför tv:n och får se att det där strecket var ganska långt, typ över hela rutan och det var inte bara det, det var flera streck. Jag tittar lite närmare och ser att det var inte bara sin arm han målat med bläckpennan... Har du ritat på tv:n? frågar jag med gråten i halsen. Jaa, säger Oskar... Jag blir helt svettig och säger att; så där får man INTE göra. Hämtar rengöringsgrejen och sprayar på medlet och börjar gnussa. Det gick bort. Tror jag, i alla fall det värsta, men jag tror det blev en repa som aldrig kommer att gå bort... Jag vill inte titta nåt närmare mer, jag kan gå här och tro att det gick bort tills nästa gång jag ska tvätta små handavtryck och jag vet inte vad... Jag har starka funderingar på att hänga upp tv:n på väggen...