MA Numminen och jag, han var stolt över att få bli fotad med mig..

Så har man vilat upp sig en dag efter kryssningen. Den var bra i år igen, kryssningen alltså. Det enda man kan klaga på är bussresan, det tar tid. Lång tid. Fem timmar för att ta sig till Stockholm, det är ju katastrofalt. Jag körde en annorlunda taktik i år, istället för öl på bussen drack jag bara whisky, det blir färre toabesök då liksom... Chaffisen på vägen ner var supertrevlig, han hälsade oss välkomna och talade om att han inte hade några som helst restriktioner, det var bara att korka upp och ha roligt. Och det hade vi.

Eldkvarn var först ut, dom började lite segt tycker jag, men dom repade sig och det blev en bra spelning till slut, efter dom kollade vi lite på Asoka innan vi lite sent gick ner en våning för att se Stefan Sundström som förpassats på den lilla scenen. Jag hörde honom i alla fall, och såg hans pannband emellanåt, det var ju lite trist, och jag tycker inte att han gjorde en sån där jättebra spelning som man är van vid, det lät lite oinspirerat på nåt vis. Efter Steffe satt vi kvar där längst bak och väntade tills M A Numminen tog vid, han hade ett helt band med sig i år och det blev lite sämre än då också på grund av det, "alla skulle ju ha sitt eget solo", och dom solona var lite långrandiga, men man kan ju inte låta bli att skratta åt människan, han är bara för skön. När han spelat färdigt var klockan två, och vi gick till sängs, vi orkade inte kolla på husbandet, Cecilia & The Happy Happies...

På hemvägen blev det först en stadig frukost, en öl och räkmacka, i cafét vid lilla scenen, samtidigt spelade Thomas Wiehe och Peter Elmberg men vi lyssnade inte klart utan gick upp till Fun Club och kikade på Pugh, han var bra, riktigt bra, lite långrandiga tyckte en del då han pratade lite länge mellan låtarna, efter Pugh blev det ett besök nere på lilla igen, Baby Grandmothers, som inte spelat på 40 år, gjorde en bejublad föreställning, pensionärerna som var med på resan och som man inte sett till tidigare dansade och tjoade framför scenen, vi såg bara dom tre sista låtarna innan vi gick tillbaka till stora där Contact skulle spela. Dom var också bra, som vanligt. Efter dom såg vi slutet på Staffan Hellstrand. Han tycker jag liksom lite synd om, han platsar inte riktigt på den där båten... 

Sen var det bara hemresan kvar. Chaffisen hem var rena motsatsen till han som körde oss ner. "Inget alkohol på bussen" hade han vrålat till dom första som kom dit, och dom fick snällt lägga sina medhavda öl bland bagaget. Hallå, vad tror han, det kommer människor på lördag eftermiddag som just klivit av en ålandsfärja lite glada i hatten, tror han att dom vill sitta och dricka läsk på en lång bussresa hem..? Nä bussresan är tråkig, inte bara för att det tar lång tid, dom åker alltid in och gör ett stopp i Månkarbo på ett ställe som heter Baren, där dom inte ens serverar starköl... Och dessutom var det sjukt skitigt där också. Trevligt.

Nu är det ett år kvar till nästa resa. Häng med ni också.