Det går framåt, snart skall Oskar hämtas på dagis och antagligen får jag väl hämta hans mamma innan, hon vill väl inte gå hem från fabriken i den här halkan kan jag tänka.

Jag har varit hos sjukgymnasten och fått ryggen justerad, det var lite snett där i ryggslutet, så nu får jag absolut inte stretcha mina korta muskler på baksidan av låret. Jag brukar inte göra det så ofta heller, men nu har jag fått stretchförbud. Efter jag var där har jag bara varit. Jag har diskat också. För hand, jag gör det ibland.

Imorgon tänkte jag väl sätta igång och motionera igen efter uppehållet på snart fem veckor. Långt, men jag har varit lite krasslig hela tiden, och efter sprutan mot influensa så blev det värre, men nu känner jag mig hyfsat pigg igen och tänkte sätta igång, det är ju i alla fall tre månader kvar till kortvasan så det är väl hög tid att börja om nu då. Men jag känner mig lite omotiverad för tillfället...

Det är halt på våra småvägar idag... Körde Oskar till dagis och när jag åkte ner för berget så tog jag det väldigt lugnt, jag vet att man brukar kunna åka rakt över korsningen och upp på en väldigt hög trotoarkant på andra sidan när det är sånt här väder. När jag närmar mig korsningen står det en kommuntant och kastar ut salt från en hink. Mitt i vägen. Jag börjar bromsa. Och glider. ABS-bromsarna arbetar frenetiskt, jag trycker in signalhornet på ratten så kärringen ska kunna hinna undan, hon verkar inte ha upptäckt mig tidigare, men det gör hon nu. Hon försöker springa iväg med benen farande åt alla håll, men på nåt vis håller hon sig ändå på benen och jag får stopp på fordonet innan jag kommer fram till korsningen, sen är det bara att åka vidare. Skrattandes. Det är sånt där som förgyller en grå morgon.