Sitter och slötittar på Grammisgalan och blir lite besviken över att Winnerbäck och Sahara Hotnights missat givna grammisar som gått till Kent istället, det är svenska folkets fel alltihop. Ibland funderar jag på vilket jävla land man lever i egentligen...

Just nu uppträder Idoltvåan Amanda Jensen... Hur i helvete kunde hon överhuvudtaget gå till final..? Det är ju också svenska folkets fel. Och hur i helvete kan hon få uppträda på Grammisgalan..? Det blir åtminstone det närmaste en grammis hon kommer... Lasse Winnerbäck spelade också på galan för en stund sedan, det är mer befogat än föregående exempel. Jag kom osökt att tänka på en händelse strax efter han hade släppt sitt första album. Vi var på Stefan Sundström i Uppsala. Vi trodde att det var Winnerbäck som stog där på sidan av scenen och diggade, och sedan försvann han upp i logen med Sundström.

Vi var inte sena att hänga på upp, och när vi kom in satt Winnerbäck där med sin kompis Sundström. Vi började småprata lite med Lars, för vi hade en kompis som hade ett hotell med restaurang där man kunde ha lite uppträdanden, och som dom också hade. Vi (jag och lillebror) frågade hur mycket han skulle ha för en spelning på "Bergsmannen". 3000 :- skulle han ha men han var lite osäker på om han verkligen vågade spela live så där... -Det är bara att kröka.... Sa Sundström... Winnerbäck var lite blyg och osäker och det blev inget uppträdande för honom på Bergsmannen. Idag äntrade han scenen på Grammisgalan inför en massa folk och tv-tittare. Om han hade krökat eller inte har jag ingen aning om, men han klarade i alla fall av det.

Och nu gick han misste om en grammis till, den för årets manliga artist som gick till Salem Al Fakir istället, och det är väl okey...

För övrigt tycker jag ni ska följa den här länken; http://etc.se/artikel/16367/etcs-socialistiska-klimatprogram och läsa artikeln om hur vi ska rädda miljön. Det är en jävligt bra artikel, jag säger det till er som tvekar...

Äntligen har man semlorna landat i diskarna och på konditorierna! Jag har redan tryckt i mig en och den smakade bra. Det är kanske inte så bra för mitt nya liv för jag kommer inte att kunna gå förbi en semla i en affär utan att köpa den, det är för gott för det.

Kajsa Bergkvist lägger av med höjdhoppet. Lite synd tycker jag som gått och väntat på att hon ska ta världsrekordet, för kapaciteten fanns där, och det var ju nära många gånger. Jag tycker det känns bittert att någon annan kanske kommer att ta det där rekordet nu. Inte heller hade jag väntat mig att hon skulle sluta, men det är ju hennes beslut. Hon såg ju inte helt hundra ut förra säsongen och den där glöden fanns inte där heller, men jag hoppades och trodde att hon skulle repa sig, men icke. Jag skyller på Måns, sen hon träffade honom har karriären gått utför, och nu är den slut. Synd.

Vaknade fem i tolv i dag, sträckte mig ut och slog på tv:n för att se upplösningen på damernas Tour de ski, och vilken upplösning det blev. Kalla var mer än 40 sekunder efter när dom hon började klättra uppför slalombacken, en stigning på 3650 meter och en höjdskillnad på 400 meter. Men hon klättrade på och kom så småningom ikapp finskan och låg och lurade där bakom ett tag innan hon satte in högsta fart och fullkomligt flög uppför backen mot målet.

Sist jag såg något liknande var i OS 2002 när Johann Mhülegg knäckte Per Elofsson för all framtid. Då hette det genast att han var dopad, det stog i någon tidning att han klättrade uppför backarna som en förgiftad bergsget. Det visade ju sig att han var dopad också. Nu fick vi se på en likadan uppvisning, men skillnaden är att nu nämner ingen ens ordet dopad. Nu heter det att bragdguldet redan är klart. Charlotte Kalla är med all säkerhet inte dopad heller, det tror vi ju för övrigt aldrig om våra svenska altleter. Men inte är Kalla dopad. Hon är bara en talang utöver det vanliga som kommer att skörda stora framgångar i skidspåren. Uppvisningen idag var underbar att se, det har blivit roligt att se på svensk skidåkning igen, så här kul har det inte varit sedan Gunde huserade i skidspåren. Det är bara skicka ett jättegrattis till Kallas seger och intjänade miljon!

Att jobba lördagnätter är olidligt. Vi har kollat på två filmer och ändå är det fem timmar kvar. Av tio... Jobbat har vi naturligtvis också gjort och nu sitter jag och bloggar om ingenting. Det gäller att utnyttja arbetstiden på rätt sätt. Jag ska snart gå och sätta mig och lyssna på slutet av den sista boken i Milleniumserien, jag måste bara veta hur det går för Kalle jävla Blomkvist och Lisbeth Sahlander, och vad passar bättre än att avsluta den där boken på ett nattskift?

Vi fick vår kyl och frys leverad nu på kvällen. Bra. Farbrorn som levererade vitvarorna var så snäll att han hängde om dörrarna åt oss också. Det hade jag ju såklart klarat själv men om han ville göra det fick han väl det... När han låg där på köksgolvet och skruvad stolpade Oskar fram till köksingången och vrålade; -DEN GAMLA GUBBEN SKA INTE VARA HÄR!!! Sen rusade han in i vardagsrummet, fångades upp av mamman som tog in honom i nästa rum och satte på honom pyjamasen och gick in och nattade honom. Den gamla gubben låtsades inte höra vad han sa, och jag måste ju säga nåt så det blev; -Vad säger du för nåt..? med ett inte allt för argt tonläge och lite inslag av en återhållen skrattsalva... Hörde inte den gamla gubben vad Oskar skrek är han döv.

Jag fick vara hemma inatt också, fast jag skulle jobbat. Det gör inte mig så mycket om jag ska vara ärlig. Som tur var ringde vi och kollade med dagis om det verkligen var öppet imorgon på självaste trettondagsafton. Det var det men det skulle inte vara några barn där sa dom, och skulle man ha det skulle man meddela det två veckor i förväg. Vi har haft rullande schema sedan i somras liksom, men Oskar har haft "jullov" i två veckor nu, så det blev väl nåt missförstånd där... Men som sagt, jag klagar inte. I det här huset gör vi så att den som har nattskift tar ut VAB eller föräldrarpenning om det blir nödvändigt, och nu sken den lyckliga stjärnan över mig :) Jag hade gärna stannat hemma imorgon natt också, men vi fixade barnvakt på söndag förmiddag. Lite synd. Men tur att vi ringde dagis i alla fall. Tänk om man kommit dit halv sju imorgon efter ett helvetes nattskift och det inte varit någon där...

Jag har ett problem, eller vi här hemma har ett problem. Oskar äter inte riktig mat, han vägrar. Välling ska det vara, och läkaren sa ju det förut att man kan leva på välling hela livet, han får i sig all näring ändå genom den. Men hur kul är det? Det spelar ingen roll vad man gör i ordning heller, ungen äter inte. Ibland bara. Och då kan han stoppa i sig mycket också... Men jag var väl inte den som åt så värst mycket när jag var liten heller har jag hört. Det har jag tagit igen på senare år...

Vi har fått ett till problem på halsen också. Han vill inte vara ute. Från att han alltid velat vara ute till en innesittare på en månad. Hur gick det till? Men det är i alla fall lättare att få med honom ut än att få i honom mat. Jag har frågat om vi ska gå ut och åka bob idag, nu när det äntligen kommit rejält med snö. -Nänänänänänänä, får man till svar. -Ska vi åka lite skidor då? -Nänänänänänänä, säger han igen... Vad gör man?

Jag känner mig lite småstolt över mig själv. Jag har gått till och från jobbet två dagar i rad, men jag är inte nöjd med det utan jag tänker fortsätta också. Jag har blivit miljövänlig efter nyår. Men dom kommande två skiften skiter jag fullständigt i miljön, då kommer jag att åka bil, bara därför att jag måste hem så fort som möjligt för att skicka ner sambon till fabriken som har förmiddagshelg, och efter det ska jag köra Oskar till dagis innan jag själv kan åka hem och sova efter nattskfiten, men sen kommer promenaderna att fortsätta är det tänkt. Promenaderna tar knappt en halvtimme ner till fabriken och drygt en halvtimme hem, det är ju då jag måste bestiga det vettlöst höga berget, det är mycket enklare ner... Det här är starten på mitt nya liv...