Vi fick vår kyl och frys leverad nu på kvällen. Bra. Farbrorn som levererade vitvarorna var så snäll att han hängde om dörrarna åt oss också. Det hade jag ju såklart klarat själv men om han ville göra det fick han väl det... När han låg där på köksgolvet och skruvad stolpade Oskar fram till köksingången och vrålade; -DEN GAMLA GUBBEN SKA INTE VARA HÄR!!! Sen rusade han in i vardagsrummet, fångades upp av mamman som tog in honom i nästa rum och satte på honom pyjamasen och gick in och nattade honom. Den gamla gubben låtsades inte höra vad han sa, och jag måste ju säga nåt så det blev; -Vad säger du för nåt..? med ett inte allt för argt tonläge och lite inslag av en återhållen skrattsalva... Hörde inte den gamla gubben vad Oskar skrek är han döv.

Jag fick vara hemma inatt också, fast jag skulle jobbat. Det gör inte mig så mycket om jag ska vara ärlig. Som tur var ringde vi och kollade med dagis om det verkligen var öppet imorgon på självaste trettondagsafton. Det var det men det skulle inte vara några barn där sa dom, och skulle man ha det skulle man meddela det två veckor i förväg. Vi har haft rullande schema sedan i somras liksom, men Oskar har haft "jullov" i två veckor nu, så det blev väl nåt missförstånd där... Men som sagt, jag klagar inte. I det här huset gör vi så att den som har nattskift tar ut VAB eller föräldrarpenning om det blir nödvändigt, och nu sken den lyckliga stjärnan över mig :) Jag hade gärna stannat hemma imorgon natt också, men vi fixade barnvakt på söndag förmiddag. Lite synd. Men tur att vi ringde dagis i alla fall. Tänk om man kommit dit halv sju imorgon efter ett helvetes nattskift och det inte varit någon där...

Jag har ett problem, eller vi här hemma har ett problem. Oskar äter inte riktig mat, han vägrar. Välling ska det vara, och läkaren sa ju det förut att man kan leva på välling hela livet, han får i sig all näring ändå genom den. Men hur kul är det? Det spelar ingen roll vad man gör i ordning heller, ungen äter inte. Ibland bara. Och då kan han stoppa i sig mycket också... Men jag var väl inte den som åt så värst mycket när jag var liten heller har jag hört. Det har jag tagit igen på senare år...

Vi har fått ett till problem på halsen också. Han vill inte vara ute. Från att han alltid velat vara ute till en innesittare på en månad. Hur gick det till? Men det är i alla fall lättare att få med honom ut än att få i honom mat. Jag har frågat om vi ska gå ut och åka bob idag, nu när det äntligen kommit rejält med snö. -Nänänänänänänä, får man till svar. -Ska vi åka lite skidor då? -Nänänänänänänä, säger han igen... Vad gör man?