Vi har varit och sett Carl-Einar Häckner i hans föreställning Pusseldrömmar. Här på byn till och med. Bara det är otroligt att dom för en gångs skull vågar ta hit en riktig artist. Det var länge sedan sist känns det som... Men nu fyllde Carl-Einar Folkets Hus teater/biosalong till sista plats såg det ut som, och det var ju skitkul bara det.

Ja, inte lika kul som Häckner själv. Ett gott skratt förlänger livet sägs det så ikväll har jag förlängt mitt med några dagar kanske. Jag skrattade så mycket så jag höll nästan på att kvävas ett tag... Egentligen vet jag inte om man skrattar så mycket åt det han säger, det är mer åt hur han ser ut liksom. Det där lät ju taskigt, men mimiken är ju en stor del i hans föreställning. Men han sa ju och gjorde roliga saker också, och så trollade han ju lite för oss, jag tror ingen gick hem besviken i alla fall, förutom sambon, men hon var inte besviken över föreställningen utan mer för att hon skulle åka direkt till jobbet.

Vi fick en pusselbit av Carl-Einar när vi gick ut. Så nu ska man väl antagligen leta på resten av pusslet kanske. Kanske finnar man det i drömmarna så småning om, men antagligen blir mitt pussel aldrig klart, det kommer alltid att fattas minst en bit, och hittar man en så förlorar man en annan. Det var så han sa tror jag, eller också tolkade jag det bara så...

Jag tänkte  säga att det här var den sämsta föreställningen jag sett med Häckner, men jag vet inte om man kan säga så, den var ju fruktansvärt rolig, inte dålig på nåt vis, men det har varit lite annorlunda dom tidigare gångerna jag sett honom, men det är ju klart, han kan ju inte åka runt och göra precis samma saker år efter år... Så är det ju. Hittar man en pusselbit, så förlorar man en annan. Tack för ikväll!