Oskar och jag åkte upp till sjön på kvällen, till kanotklubben. Det var städ och laga kanoter dag där idag så jag åkte upp, mest för att kika på aktiviteterna, men det var inte så mycket folk där. Fyra damer och två ungdomar, och så jag som jagade Oskar. Kanotklubben är en klubb som höller på att dö, det är inte mycket liv där längre och det är synd. Jag gör väl vad jag kan för att vara med och hålla den vid liv, men det är svårt nu när junior är liten, och vi jobbar som vi gör, men jag ska väl försöka vara där lite oftare i sommar, Oskar kan vara med, han tyckte det var så roligt där uppe att han ville sova över där.

Men det ska mycket till innan jag sover över där, det skulle vara om man blev medvetslös där uppe och inte vaknade förrän dagen efter, så vi får nog vänta med att sova där. Jag fick hem honom till slut och han somnade nästan i bilen på vägen hem, och väl hemma så sov han på tio minuter. Jag tror vi haft två ungdomar som tränat i vinter och tänker tävla lite i sommar. Vi är glada för det lilla, men man hade ju naturligtvis hoppats på att några fler ville paddla. När jag började var vi över 30 aktiva kanotister i klubben, det är lite skillnad. Men dagens ungdomar orkar väl inte hålla på med en sån fysiskt krävande sport, det är lite tragiskt...

Har jag inte köpt, men väl en biljett till fredagen på Peace & love i Borlänge, det räcker med den dagen såg det ut som och nu var vi ute i sista stund också, tredagarsbiljetterna är ju slutsålda redan... Men på fredagen har jag tre huvudnummer att se fram emot. Thåström, Waterboys och Sex Pistols. Det kan bli hur roligt som helst. Jag och brorsan ska försöka ta oss dit utan att köra själv, på nåt vis går det väl hoppas jag. Dit kommer man i alla fall, det blir värre med hemresan, men det löser sig...

Tog med Oskar på en cykeltur, vi hade sällskap av mamman som skulle ut och jobba eftermiddag, vid västra porten skildes våra vägar åt, jag frågade sonen om han ville ha glass i kiosken, men han ville ha glass hemma, vi skulle ju cykla... Så jag tog en tur runt resten av samhället, och Oskar tyckte tydligen det var en jätteprestation, han tjöt av glädje när vi hade kommit den sista biten uppför berget och hem; -Vi klarade det! Han kanske trodde att vi aldrig skulle komma hem igen...