Jag kan också krypa men det var Oskar som sa det på eftermiddagen. Jag hade två stora kartonger med grejer i som stod på golvet och skulle upp på garderoberna, men min spikmatta låg där uppe, så jag var tvungen att ta ner den först, och lägga upp den igen på kartongerna. Spikmattan hamnade på sängen, där den fick ligga i två sekunder innan Oskar hade ner den på golvet.

-Trampa inte på den där nu, det gör ont.

Sen vänder jag mig om och lyfter upp den första kartongen, och så hör jag bakom mig; Aaaah, Oooh, Åhhhh. När jag vänder mig står Oskar på ett ben och tårarna börjar rinna på honom så jag får lyfta upp honom och kika lite under foten, och där var det sju djupa prickar, men det hade inte gått hål.

-Ska jag blåsa? frågar jag..

-JAAAaaaaaa!

Och så gör jag det, och efter ett tag säger Oskar; Nu är jag glad igen och så slutar han gråta tvärt. Han reser sig upp och går på sängen, sen lägger han sig och säger att det inte gick bra, han kunde inte gå...

-Ligg ett tag till så ska du se att det går bra sen. Jag lyfte upp den andra lådan och hör att junior bökar lite i bakgrunden sen säger han; Det gick bra, jag kan krypa....

Det är bara fyra timmar kvar till ledigheten. Med lite flyt inte ens det. Bara förresten, det känns inte som "bara", hela natten har segat sig fram och kommer väl att fortsätta göra så. Jag längtar efter en säng...