Jag och Kuggis har suttit och bedrövats av Brynäs svaga vilja och glöd. Visserligen hade dom fler skott på mål än MoDo, men det hjälper inte, man måste framför mål och kriga och kötta in puckarna. Ingen i Brynäs tar skitjobbet och nu känns det som om allt hopp är ute, det blir kvalserien.. Vi fick också se vad en bra målvakt betyder ikväll, precis som om vi inte visste det, men ändå.. Läs förresten Kuggis inlägg i Fria Ord i dagens lokaltidning...

Nu ska jag stoppa i mig ett par ipren, kolla när Kallur tar ett nytt världsrekord, och sedan gå och sova. Såg förresten att Stefan Holm hade hoppat en gång mer över 2,30 än Patrik Sjöberg gjorde. Och..? Sjöberg hoppade 2,42 och är fortfarande bäst... Och dom höjderna lär ju aldrig Holm nå... 

Det blev en sorti ur bandyns finrum, med ett tokspel i slutminuten, för Pelle Fosshaug som man kunde vänta sig, han förnekar sig inte. Det har varit underhållande på sitt sätt att följa galningen och hans upptåg ända sedan jag själv spelade mot honom i en juniorserie för länge sedan. Han var redan då en gudabenådad bandyspelare och en galning av sällan skådat slag. Han hamnade ju i Falun tidigt i karriären, och det var inte överraskande direkt, trots att dom måste ha vetat om hans mörka sida. Det var inte ofta man var ute i Falun på krogrundor i ungdomens glada dagar, men dom gånger man var där och det blev nåt bråk på krogen eller utanför så var oftast Pelle Fosshaug inblandad...

Sen har det rullat på, från Falun vidare till Värnersborg, Västerås, Sandviken och slutligen Tillberga, och givetvis landslaget så klart. Vi bandysupportrar har bjudits på stor bandyunderhållning, men också skandaler som man inte trodde var möjliga, jag var ju själv en elak kille ibland på bandybanan men det går inte att jämföra ens med honom, vi spelade i olika divisioner på alla sätt och vis. Igår avslutade han förmodligen bandykarriärer, i alla fall i högsta serien, med ett grovt matchstraff. Fattas väl bara annat. Tack och hej Pelle! Du borde väl egentligen sitta inburad, men samma regler gäller ju inte på bandybanan som i samhället... 

Jag hostar. Det gör ont. Och så har jag en aning feber också. Det är alltså synd om mig. Jag har ingen lust att bli sjuk just nu, vi har lite planerat dom närmaste dagarna. Idag ska jag först klippa av mig lite hår, sen ska vi iväg och åka skridskor igen, jag, Oskar, Kuggis och hans två kids. Dom är hemma på sportlov.  Igår var vi och badade i S-viken, det var kul och det var nog där jag lade grunden till min förkylning som verkar vara på väg med stormsteg. Man kunde simma ut, och det gjorde vi. Tre gånger, inte av egen vilja, Oskar ville det och jag gör ju allt för honom. Han var ganska modig igår, annars är han lite rädd för att bada, men igår skulle han ut, vara i vågorna och åka runt runt i "strömmen". Ett litet framsteg för honom där. 

På fredag är det "minisim" för Oskar, och då ska jag bada med honom också, så jag kan inte bli sjuk nu. På lördag eller söndag åker vi till Falun och kikar på skidåkning, så förkylning, håll dig på avstånd ett tag till... 

Idag har jag varit ner i gruvan där våran whiskytunna ligger och mognar. Mackmyra hade invigning av Bodås Gruvlager i helgen och vi fatägare fick komma dit på besök, och det var ju klart att man hängde på då. När vi kom dit fick vi dra på oss laboratorierockar, gråa, med texten fatägare tryckt på ryggen och på ena bröstfickan, och så fick vi sätta på oss oranga hjälmar med Mackmyras logga på. Snyggt värre. Sen fick vi lägga ifrån oss mobiler och andra kameror , för fotografering var förbjuden, och det var ju lite synd... Sen blev det en liten minibusstur ner i gruvan och där fick lite historielektion om själva gruvan, där man bröt järnmalm i många år, sedan har det varit svampodling där nere, och nu är det whiskylager.

Våran tunna fick vi inte hälsa på den här gången. Det är nio gruvorter iordningställda och alla är fyllda med whiskytunnor, vi fick gå in i en ort. Nr 4 närmare bestämt och där låg det 30 liters fat som blev fyllda 2006 och har alltså drygt ett år kvar innan det får kallas whisky. Vårat fat har ju bara legat i knappt ett år, så vi får vänta några år till, men vi ska ner i gruvan på försommaren och smaka av den i alla fall. Det var lite speciellt att gå in där, det doftade lite av spritångorna från tunnorna. En blandning av råsprit och fruktig whisky liksom. Änglarnas andel kallar dom det som dunstar. På vårat 30 litersfat kommer det att ha dunstat bort sex liter efter 5-6 år, men änglarna är värda den delen. Nu kom jag inte ihåg exakt hur länge man fick lagra sin whisky, men jag tror det var tolv år, men dom säger att den inte blir bättre efter sjätte året, tunnorna är små och då mognar drycken fortare än om dom skulle ligga på 200 liters fat.

När vi skall buteljera våran tunna så gör dom det där nere i gruvan också, vi se in i rummet där det sker, men vi fick inte gå in där såklart. Det var en intressant visning i alla fall, och när vi åkte upp igen så fick vi fika, och prova på lite whisky. Vi smakade två rökiga, en som lagrats tre år på bourbonfat, och en som lagrats 2,5 år på svenskt ekfat, alltså inte en färdig whisky. Och så tog vi en skvätt av det eleganta receptet lagrat på sherryfat, en sån som vi lagrar själva... Den rökiga på svenskt ekfat är ju lite speciell och unik på så sätt att det inte finns någon annanstans i världen, och priset är därefter... Det smakade lite strävt och träigt så där och var ingen särskild smaksensation, men ju mer vi smuttade på den desto bättre tyckte vi den blev. Den rökiga på Bourbonfatet är mer prisvärd, om man vill lagra ett fat själv, det är den vanligaste varianten också, och Mackmyran smakade riktigt bra, och det kanske blir så att vi slår till på ett sånt fat också... Svensk ek skulle ju vara roligt att ha, men det kostar dubbelt så mycket att köpa en sån tunna och flaskorna är nästan dubbelt så dyra att köpa ut, så det är inte värt det, om man inte har obegränsat med pengar då.

"Våran" sherryfat lagrade dryck var väl så där... Man kan ju hoppas att den hinner bli bättre med några års längre lagringstid, för just den där smakade inte så där jättebra kan man säga, det märktes att den var "ung" och smakade lite spritigt än så länge, men med några års lagring till kan den nog bli ganska bra... Det var ett roligt besök där i Bodås Gruvlager, och vi kommer ju snart dit igen.

Precis när man trodde att man drömt att Jimmy Jansson existerat så dyker det upp en jimmyjanssonklon på melodifestivalen. Han ser lika ut, sjunger lika, pratar lika och har samma kletiga leende på läpparna. Det är ungefär så vidrigt det kan bli en lördagkväll. Total kontrast mot förra lördagkvällen kan man säga...

Sitter för tillfället i soffan och lider helvetets alla kval över Brynäs bedrövliga spel, och urusla målvakter. Vi skulle få se en match mellan Linköping och "slutspelsjagande" Brynäs sa kommentatorn innan matchen, nu har det gått snart en period och BIF ligger under med 4-0, och det ser inte ut som om Brynäs jagar något slutspel. Det är ett bedrövligt jävla lag, jag tror aldrig jag sett en sämre upplaga av detta klassiska lag, jag blir förvånad om dom klarar sig kvar i Elitserien överhuvudtaget...

Annars har det bara varit tv-idrott för min del idag, i alla fall efter jobbet Eller det började på jobbet, med sportradio, sen kom man hem och i huset var det tomt, resten av familjen har åkt till Västerås, så här sitter man. Längdskidåkning, skidskytte, lite dambandy och nu hockey, men den här matchen kommer jag inte att se färdigt på om det inte händer ett mirakel innan klockan åtta, för då börjar melodifestivalen, och det kan man ju inte missa. Sambon är där på plats och man måste ju kika om man ser henne i tv :)

En halvtimme på spikmattan har jag hunnit med också. Det var så skönt så jag nästan somnade... Jag vet, det låter otroligt men det är faktiskt så, prova själva får ni se.

Och så säger jag Grattis till lillebror vars band tog en solklar seger i Arbetsrockens första uttagning, och dom tog sig direkt vidare till final som går av stapeln den 25 april, och föga överraskande jobbar jag då också, men då tänker jag ta mig fan ta ledigt. 

Far och son på skridskor...

Har knappt varit hemma idag känns det som... Jobbade först förmiddag, sen hämtade jag Oskar på dagis och vi åkte ner och åkte skridskor för första gången. Det var kul sa han fast han ville inte åka så värst länge, han tyckte det var lite läskigt när dom större barnen sköt puckar i sargen så det small, och det kan man ju förstå. Sen åkte vi till farmor och farfar och körde dom till tåget, hem en sväng och sen var det dags för "minisim" i badhuset innan vi kom hem på riktigt.  Efter klockan två har det i alla fall varit roligt.

Nu skulle man väl egentligen vara inne i Gävle och kollat när lillebror rockar röven av folket på Heartbreak, men jag orkar inte. Jag åker in på finalen istället, han säger ju att dom ska gå dit och då får man väl tro på det :)

Jag har ingen som helst lust att börja jobba igen imorgon... Jag vill åtminstone vara ledig imorgon och på lördag, sen kanske man skulle kunna börja jobba utan ha för mycket ångest... Nu tog jag ju ledigt hela förra helgen då vi jobbade tre nätter, och den här helgen har vi tre förmiddagar, och jag tycker det är så fruktansvärt trist att jobba helg efter helg.... Två av fem helger, vanliga helger, är vi ledig. Skitkul. Imorgon ska brorsan rocka loss på Heartbreak i Gävle, och så skulle man vilja vara där. Jag kan ju åka dit, men måste ju åka hem tidigt för att orka upp till förmiddagsskiften på lördagen...

För övrigt har jag träningsvärk idag också...