Idag har jag varit ner i gruvan där våran whiskytunna ligger och mognar. Mackmyra hade invigning av Bodås Gruvlager i helgen och vi fatägare fick komma dit på besök, och det var ju klart att man hängde på då. När vi kom dit fick vi dra på oss laboratorierockar, gråa, med texten fatägare tryckt på ryggen och på ena bröstfickan, och så fick vi sätta på oss oranga hjälmar med Mackmyras logga på. Snyggt värre. Sen fick vi lägga ifrån oss mobiler och andra kameror , för fotografering var förbjuden, och det var ju lite synd... Sen blev det en liten minibusstur ner i gruvan och där fick lite historielektion om själva gruvan, där man bröt järnmalm i många år, sedan har det varit svampodling där nere, och nu är det whiskylager.

Våran tunna fick vi inte hälsa på den här gången. Det är nio gruvorter iordningställda och alla är fyllda med whiskytunnor, vi fick gå in i en ort. Nr 4 närmare bestämt och där låg det 30 liters fat som blev fyllda 2006 och har alltså drygt ett år kvar innan det får kallas whisky. Vårat fat har ju bara legat i knappt ett år, så vi får vänta några år till, men vi ska ner i gruvan på försommaren och smaka av den i alla fall. Det var lite speciellt att gå in där, det doftade lite av spritångorna från tunnorna. En blandning av råsprit och fruktig whisky liksom. Änglarnas andel kallar dom det som dunstar. På vårat 30 litersfat kommer det att ha dunstat bort sex liter efter 5-6 år, men änglarna är värda den delen. Nu kom jag inte ihåg exakt hur länge man fick lagra sin whisky, men jag tror det var tolv år, men dom säger att den inte blir bättre efter sjätte året, tunnorna är små och då mognar drycken fortare än om dom skulle ligga på 200 liters fat.

När vi skall buteljera våran tunna så gör dom det där nere i gruvan också, vi se in i rummet där det sker, men vi fick inte gå in där såklart. Det var en intressant visning i alla fall, och när vi åkte upp igen så fick vi fika, och prova på lite whisky. Vi smakade två rökiga, en som lagrats tre år på bourbonfat, och en som lagrats 2,5 år på svenskt ekfat, alltså inte en färdig whisky. Och så tog vi en skvätt av det eleganta receptet lagrat på sherryfat, en sån som vi lagrar själva... Den rökiga på svenskt ekfat är ju lite speciell och unik på så sätt att det inte finns någon annanstans i världen, och priset är därefter... Det smakade lite strävt och träigt så där och var ingen särskild smaksensation, men ju mer vi smuttade på den desto bättre tyckte vi den blev. Den rökiga på Bourbonfatet är mer prisvärd, om man vill lagra ett fat själv, det är den vanligaste varianten också, och Mackmyran smakade riktigt bra, och det kanske blir så att vi slår till på ett sånt fat också... Svensk ek skulle ju vara roligt att ha, men det kostar dubbelt så mycket att köpa en sån tunna och flaskorna är nästan dubbelt så dyra att köpa ut, så det är inte värt det, om man inte har obegränsat med pengar då.

"Våran" sherryfat lagrade dryck var väl så där... Man kan ju hoppas att den hinner bli bättre med några års längre lagringstid, för just den där smakade inte så där jättebra kan man säga, det märktes att den var "ung" och smakade lite spritigt än så länge, men med några års lagring till kan den nog bli ganska bra... Det var ett roligt besök där i Bodås Gruvlager, och vi kommer ju snart dit igen.