Så var man hemma igen då efter en mycket trevlig helg. The Cure var fantastiskt bra, det kan nog mycket väl vara den bästa konsert jag sett i mitt liv, jag tror till och med att det rullade en liten tår nedför min skäggstubbiga kind när dom drog i gång med "Open", fan det var mäktigt. Robert Smith ser för festlig ut när han ränner omkring på scenen, som ett radiostyrt penntroll ungefär... Stort burrigt hår, stora kläder och skor, han är bara för bäst. 36 låtar bjöds vi på under en tre timmar lång konsert, mång klassiker fick vi höra och några nya låtar också, dom har jag lite svårt att ta till mig så där första gången man hör dom... Dom spelade så länge så vi missade sista tåget hem. Med två minuter. Så det blev bussen istället, men det gick ju det också.

Före konserten satt vi på en pub, till en början bara jag och brorsan, men efter ett tag kom det lite annat folk som jag bara sett på bloggarna, så det var skitkul att träffa alla dom i verkligheten, alla var jättetrevliga, och det var synd att vi fick träffas så kort tid, men det kanske blir fler gånger. Fast jag aldrig sett Depps förut så var det ingen tvekan om vilken det var som stog där utanför dörren till puben, jag har ju läst om hennes hårbestyr veckan före konserten och så på hennes blogg, hon gick inte att ta miste på :) Det var en fruktansvärt rolig kväll i alla fall. Mer sånt.

Jag rullar hemåt i min ensamhet, men med The Cure i högtalarna...