Jag vaknade i morse och tyckte allt var lite så där annorlunda, inget sport på tv, ingenting liksom. Sen gick jag och ställde mig på vågen och fick en svår chock. Displayen visade en ny toppnotering... På med kläderna, ner till gymet för att köra ett pass, och där såg jag att det var två månader sedan jag var där sist, det var då jag fick mitt skavsår och jag kom av mig helt. Men nu är jag igång på riktigt. Igen. Helt själv var jag där på gymet, det är lite skönt faktiskt och slippa höra på andra människors prat om väder och vind, nu var det bara Gert Fylkings sköna stämma som strömmade ut ur högtalarna i lokalen. Högt.

I slutet av februari går kortvasan och då ska jag stå där på startlinjen igen, och då ska jag ha nått min målvikt också, annars har jag misslyckats kapitalt, men på startlinjen ska jag stå i vilket fall som helst..