Jag var ute och fiskade med en kompis på kvällen, jag körde upp till hans stuga, sen tog vi båten och åkte ut på sjön för att kanske fånga en jättegädda, eller öring... Det var dött, precis som det brukar vara i den där sjön, men jag tyckte jag att det var nåt som nafsade på wobblern som släpade efter båten. Flera gånger till och med, och när jag vevade in efter en kvart så hängde det en liten abborre på krokarna, knappt större än wobblern. Hur hungrig är man innan man ger sig på att försöka käka upp nåt som är nästan lika stort som sig själv..? Jag blev i alla fall inte utan fisk, det blev kompisen... Det är ungefär lika mycket värt som en OS-Medalj.

I alla fall för brottaren Ara Abrahamian som blev bortdömd i semifinalen och sedan inte alls tänkte ställa upp i bronsmatchen, men efter lite övertalning tog han sig till arenan och brottade hem ett brons till sverige, en bronsmedalj som han sedan slängde på brottarmattan under priscermonien. En protest som hette duga. Även om man är skogstokig kan man ju försöka tänka på någon annan än sig själv under prisutdelningar och bete sig som folk. Jag förstår att han var förbannad, vem skulle inte vara det, men man måste ju behärska sig.