Stefan Sundström, jag och Steffes fru Karin Rehnberg. Foto: Magnus Thorn (tror jag)

Vi var förväntansfulla och glada när vi kom till tågstationen i förrgår för att ta tåget till Borlänge, men medans jag väntade på att brorsan stökade i bilen kom jag på att; fan, jag har glömt biljetten till Peace & Love hemma... 10 minuter kvar till tåget gick kastade vi oss in i bilen igen, och hade polisen varit aktiv i våran by så hade brorsans körkort rykt all världens väg. Vi hann med några sekunder till godo slänga oss på tåget när biljetten var hämtat och vi kunde andas ut igen. Framme i Borlänge tog vi taxi till Kupolen för att kika lite på Stefan Sundström som spelade där då, vi hann höra tre låtar... Sen gick vi tillbaka till festivalen, det var liksom inte längre än så. Väl där hörde vi lite på Miss Li innan vi blev rånade på en pub... 62:- för en jävla öl... Inte undra på att pubarna var glest befolkade trots att det var så mycket folk på festivalen.

Sedan började festivalen på riktigt, Mikael Wiehe och Ebba Forsberg spelade sina tolkningar av Bob Dylan, och det var väl så där... Efter det stegade vi iväg för att se Steffe igen och det blev en spelning att minnas, han började själv och slutade med hela familjen och Fjodor på scen. "En näve näring" lyftes till oanade höjder där han sjöng duett med sin dotter Vanja, tårkanalerna var översvämmade, sen jag gick jag runt och berättade att jag just bevittnat Sundströms bästa spelning, och med den känslan efteråt blev jag oerhört förvånad när någon fjant på Falukuriren sågade honom vid fotknölarna... Här är den artikeln... Han klankar ner på allt som ÄR Stefan Sundström och borde ha en smäll på käften...

Lite Eldkvarn hann vi också med innan det var dags för mannen vi åkte hit för. Thåström. Nästan akustisk. Det började otroligt segt men spelningen växte och nådde sådana höjder bara en spelning med Thåström kan göra. Roligast var när han började sjunga "Die Mauer", eller han sa bara HALT, och publiken var inte sen att haka på och fortsatte sjunga, och Thåström upptäckte att han börjat på fel låt, men det visade sig att det inte var det lättaste att få stopp på publiken... Jag hoppas han förlänger turnén eller kör en höstturné så man får se honom igen. Han är ändå sveriges genom tiderna bästa rockartist.

Sex Pistols... Ja, det är inte 77 längre, men det var kul att se dom ändå. Rotten är ju som han är och vi fick till och med se hans stjärt. Musik spelade dom också och det var hyfsat bra och vid extranumren var det riktigt jävla bra. "God save the queen" och "Anarchy in the UK" var fantastiska.

Vi avslutade kvällen med The Waterboys. Dom var bra som vanligt, men publiken fanns inte där, och dom få som var där var sorgligt oengagerade. Mike Scott levererade, kanske inte vad man förväntat sig i låtväg, men vattenpojkarna var bra. Synd att dom spelade samtidigt som Kent annars kanske dom haft fler åskådare, men i sverige måste man ju bara se Kent av någon anledning....

Om festivalen är samma vecka nästa år är jag ledig och då blir det en tredagarsbiljett, och om Kopp åker fram och tillbaka då också åker jag med honom :)