Neddragningar på jobbet, men nån info får vi inte, inte på våran avdelning i alla fall. Sambon började senare än mig, och hon kom bort till oss med en bunt papper med väldigt mycket info om vad som kan komma att hända. Jag tycker det är mycket märkligt, dom berörs liksom inte av det här, men dom får informationen... Men så där är det alltid, vi hör allting från andra håll. Jämt.

När jag slutade jobbet åkte jag raka vägen till ICA. Jag ska vara barnvakt åt Oskars kusin Hilding Vilding ikväll, så jag tänkte om jag köper lite plockgodis och lägger upp i varsin skål åt dom, lagom till hockeyn börjar på tv så kanske dom sitter still ett tag :) Det var bara det att när jag stod där och plockade och kände dofterna av kolhydrater så blev godisbegäret outhärdligt. Jag kunde ha ställt mig där på knä och knölat in gudis i truten tills jag dog, men då behärskade jag mig, men när jag kom hem var jag bara tvungen att nalla av barnens godis. Jag tog bara lite, men ändå, hur gör man för att bli fri från den där lasten..? Det går bra ibland, men vissa dagar kan jag inte koncentrera mig för jag ser pingvinstänger, geléhallon, rollokolor, och annat gott framför ögonen. Finns det godisantabus?

Jo, Oskar, sonen, är ju hemma ikväll, men han är man väl inte barnvakt åt..? Jag bara funderar för ibland hör jag föräldrar som säger att dom ska vara barnvakt. Åt sina egna barn... Märkligt.