Det har varit en motig dag för min del. Från start. Klockan ringde 4:50, jag vaknade heltäppt i näsan och med kladdiga ögon, och när jag kikade ut genom persiennerna, genom dom där små hålen så såg det ut som om... Och när jag öppnade sovrumsdörren och klev ut i vardagsrummet så besannades mina värsta farhågor. Det var ett lager snö på gräsmattan utanför. Jag tänkte bara; Helvete... Det var otroligt nära att jag ringde direkt och sjukskrev mig, men jag bet ihop, käkade frukost och blev tvungen att ta cykeln ner till fabriken, bilen stod i garaget med sommardäck... Svärandes cyklade jag i den stormande motvinden, men till slut kom jag ner. Jag kämpade på tills det var en timme kvar, gick hem och ringde till Kalix och sjukskrev mig. Oskar hade somnat i sin säng när jag kom hem, och när han vaknade så hade han över 39 graders feber.. Han och jag är själv hemma imorgon, och jag bara antar att trots sina 39 graders feber så kommer det ändå att vara full fart på honom, till skillnad mot mig som är i det närmaste döende. Ni skall bara veta vilken kraftansträngning det här var, att skriva det här inlägget...