En slagen hjälte. Han är seg men orkade inte riktigt ända fram.

Så var det årets sista dag då, och då ska man väl göra nåt slags bokslut, men det orkar jag inte med riktigt. Det är ju så fantastiskt många bra och dåliga saker som hänt uder året och om dom kan ni ju läsa i Horisonts årsbok sen. Det brukar jag göra...

Men det finns ju saker som bara måste lyftas fram. IFK Göteborg sm-guld såklart. 11 års väntan och frustration var över den 28 oktober 2007. Då kom äntligen guldet hem igen. Det var en märklig allsvenska, där i stort sett vilket lag som helst kunde vinna, så såg det ut långt in på säsongen och man slets mellan hopp och förtvivlan. Det var först i dom sista omgångarna man började inse att skulle gå hela vägen. Sista veckan var nervös, tre lag kunde vinna men det kändes som IFK skulle stå där dom till sist stod. Dom gjorde sitt jobb på ett regnigt Ullevi mot Trelleborg, jag, lillebror och en arbetskompis var på plats tillsammans med 42 000 andra förväntansfulla blåvita själar och fick vara med om den underbara upplevelsen. Tack för det IFK Göteborg! Jag ser redan fram emot nästa säsong.

Så där då. Nu ska vi snart gå hem till några vänner och fira nyår. Det blir väl inte så mycket firande för min del som ska upp och jobba förmiddag imorgon, men trevligt blir det nog i vilket fall som helst. Vi åker hem igen direkt efter vi skjutit raketerna vid tolvslaget, och sen ska jag upp igen halv fem... Det kommer att bli en kul förmiddag imorgon.

Gott Nytt År på er alla bloggvänner och andra som har orkat läst ner hit.