Idrottshelgen så här långt har inte varit den bästa kan man säga. I alla fall inte om man räknar lagidrotterna som får mina känslor att svalla. Brynäs var bedrövliga igår och förlorade mot Frölunda på bortais. Dom drar ju på sig så fruktansvärt många utvisningar och slarvar nåt alldeles förbannat mycket som dom kan inte vinna. Det är en plåga att se Tommy Sjödin, han borde lagt av efter förra säsongen... Brynäs består av ett gäng pajasar som tror dom är bättre än laget, det håller inte, det är snarare så att dom förstör för laget utan att fatta det själva. Jag nämner inga namn i det sammanhanget men det är väl inte så svårt att räkna ut vilken/vilka det kan vara... SAIK vann dock igår, men det hade jag kallt räknat med också.

Idag har Man United förlorat mot fröken Ljungbergs West Ham, det smärtar nåt enormt. Visserligen var inte United bra i matchen, men dom hade ledningen efter första halvlek och jag trodde dom skulle klara det, men nej då. Det var för bedrövligt. Men det som smärtar allra värst idag är Arsenals vinst över Everton. Kanske inte själv vinsten i sig utan på det sätt dom uppträder på plan. Jag fattar inte hur man kan ha samlat så många svin i ett och samma lag... Fabregas... Vilken kärring. Jag sitter i soffan och önskar att någon sparkar benen av den där så han får ont på riktigt, nu ligger han ju och grinar efter minsta beröring, det är beklämmande att se. Men han är inte ensam om det i det där laget. Dom gnäller som små barn och viftar med armarna så fort domaren blåst i pipan, allt är fel... Fan hjärtat bankade som en stångjärnshammare efter slutsignalen och jag tackade gudarna för att jag inte satt på en stol nära planen på Goodison när slutsignalen gick. Jag ber till alla gudar att inte det där jävla skitlaget ska vinna ligan.

Nä, nu ska jag ta en ölkorv, en Carlsberg och titta på småkronorna och hoppas att hjärtat lugnar sig lite så jag kan gå och sova sen...