Nedräkningen rullar på, och ljuset i tunneln skiner klarare, men jag ska inte ropa hej än, det kanske bara är tåget som kommer... Förmiddagarna är avverkade, nu återstår två eftermiddagar och två nätter, det känns bara bra. Imorgon eftermiddag blir jag nog helt ensam hela skiftet i min verkstad. Det gör mig ingenting, bara jag hinner göra byte och ställa upp till nästa innan ordrarna är slut, det är lugnt och skönt att vara för sig själv ibland... Ja, helt ensam är jag ju inte direkt, vi är ju några till på laget, så blir det för ensamt så är det bara att gå och prata skit med nån annan än sig själv. Snart är det semester.