Det börjar närma sig nu, jag kan faktiskt se ett svagt ljus i slutet av tunneln. En tunnel jag klev in i augusti förra året och genom den har jag färdats sedan dess. I början kunde man se ljus om man tittade bakåt också, men det var bara en känsla som sakta dog bort. Större delen av vägen har det varit mörkt i tunneln, tunneln är krökt så man ser inte ljuset förrän på slutet och i början, en känsla av att det aldrig ska ta slut, en känsla som börjar lätta o det väldigaste nu. Vid två imorgon är ljuset starkare och det kommer att fortsätta så tills jag kommer ut ur tunneln på fredag morgon nästa vecka. Jag längtar.

Sitter och väntar på att sambon ska ta sig hem från fabriken, så att jag snabbt kan ta mig ner dit och börja mitt sista ryck före semestern. Sju skift kvar, sju jobbiga långa skift, men sen är det över för den här gången. Nästa fredag ungefär den här tiden slutar jag och jobbar inte igen förrän 1:a september. Skönt värre. Själv är jag i mitt krypin hela helgen, vissa är i Göteborg och kikar på Bruce, just därför skulle jag vilja komma i ganska bra tid till jobbet, så det slipper bli stopp i produktionen :) (jag kommer ju alltid sent första förmiddagen eftersom sambon jobbar natt före, och man kan ju inte lämna Oskar hemma helt själv...)