Jörgen Persson... Nu har han tagit sig till semifinal i pingpong-os. Där ställs han mot världsettan tidigt imorgonbitti, och då måste man ju ta sig upp och kika på matchen. Fan jag tror nästan han kan ta guld! Om inte så hoppas jag verkligen att han vinner bronsmatchen, det är han värd.

Lite sämre gick det för kanotisten Markus Oscarsson nu på förmiddagen, han kom sexa i finalen på K1 1000 meter, lite synd det hade ju varit bra med en medalj där också, men han var aldrig riktigt nära tyvärr. 

På eftermiddagen kanske vi tar en medalj, eller Klüft kan ta en åt oss, fast om det är realistiskt vet jag inte, men många "experter" tippar ju henne som medaljör, själv ligger jag lite lågt. Vi får se.

Sverige har tagit ett silver till i OS. I hästhoppning genom Rolf-Göran Bengtsson och hans häst. Det där är en sport jag har lite svårt för, är det ryttaren eller hästen som tar medaljen? Ja, det är väl ryttaren som "styr" , så dom hjälps väl åt... I alla fall var han visst ganska nära guldet, men som vanligt i dom här olympiska spelen vill det sig inte för svenskarna, en rivning på sista hindret förpassade ekipaget till silverplatsen. Tyvärr, det hade varit roligt med ett guld, oavsett sportgren...

Jag gillar Jörgen Persson, han som spelar pingpong i OS. Det är en riktig sportsman, försöker aldrig fuska sig till poäng och ger till och med bort poäng emellanåt när något är som det inte ska, som igår när han fick bollen på tröjan och bollen blev blöt, då gav han bort poängen. Idag råkade han ut för en kantboll, eller det var inte en kantboll på långa vägar, den tog i sidan på bordet, men motståndaren hävdade bestämt att det var en kantboll fast alla kunde se på storbildsskärmar att det inte var så. Domaren höll med motståndaren som ville ge den andra poäng fast det egentligen var Jörgens poäng. Jörgen var snäll och ville spela om bollen i sitt utsatta läge, så blev det till slut men inte förrän överdomaren lagt sig i. Han förlorade visserligen poängen men redde ut det hela, räddade två matchbollar och vände matchen och vann. Stort!

Sverige hade ett jätteguldläge inför finalseglingen i starbåtar, så jag satte mig med frukosten framför tv:n och hoppades att få se Fredrik Lööf och Anders Ekström segla hem ett os-guld till sverige, men som vanligt i dom här mästerskapen så gick ju inte det heller, dom kom sist i finalseglingen och missade inte bara guldet, dom missade silvret också. En medalj blev det i alla fall, en bronsmedalj... Och nu vet jag inte vad vi ska ta ett guld någonstans... Kanotisterna känns inte riktigt som guldfavoriter, då tror jag mer på Jörgen Persson i pingpong...

Har varit i Parkbadet i Sandviken och badat med Oskar och hans kusin. Kusinen ville åka vattenrutchkana så jag åkte med, först i den gula där man nästan får paddla sig fram, det gick ju bra, sen ville Hildig Vilding åka den oranga varianten, först fritt fall sedan en högersväng helt runt och en liten vänster innan man flyger in i kaklet i landningsbassängen. Det gick fort, och var så fantastiskt roligt att Oskars kusin ville göra om det, så det gjorde vi och det var då jag slog armbågen nåt så fruktansvärt... Nu är det vätska i den och jag har svårt att böja armen. Det har varit så förut med den där armbågen, då fick jag åka till doktorn som stack in en nål och sög ut nästan två deciliter vätska... Vilden skulle åka igen, men jag gav upp. Han sprang upp själv och kastade sig utför stupet medans jag stog i landningsbassängen och fiskade upp honom när han kommit ner... Han är bara 5 år... Tre gånger åkte han helt själv sen tyckte han det var lite läskigt, och efter det åkte han bara i den gula, med sin moster, minst 20 gånger...

När vi kom hem kom sambon på att vi glömt åka till soptippen, eller återvinningsstationen med grejer, så vi kopplade på släpvagnen i lätt duggregn, och när vi skulle kasta av grejerna på stationen så var det rena skyfallet. Skitkul.

Så OS-tittandet har varit rejält lidande idag, men jag fick i alla fall uppleva ett världsrekord på 200 meter av Bolt. Fantastiskt. Nu är jag lite mör och kommer att lägga mig tidigt känns det som.

Ett rubrik som får beskriva höjdhoppet för Stefan Holm. Han slutade på en fjärde plats, men i alla fall jag hade kallt räknat med en medalj. Han rev första gången på 2,34 och sparde sina sista två hopp till 2,36, men det gick inte. Det första försöket på den högre höjden var han riktigt nära att klara, och sen rev han även det andra och sista försöket. Surt. Andrej Silnov var oslagbar i höjdhoppet, han nöjde sig med 2,36 men försökte sedan ta den ryska rekordet på 2,42. Två riktigt bra försök hade han i alla fall men han fick nöja sig med guldet. Det är bara att applådera ryssen.

Jag lider med och tycker otroligt synd om Sanna Kallur som föll på första häcken i semifinalen på 100 meter häck... Hur kan man ha sån otur som henne? Det är lite synd om alla som väntat på det här i fyra år också, som slitits mellan hopp och förtvivlan om skall kunna delta eller inte... Och så säger hon att hon är i sitt livs form och så blir det så här. Vilket skit.

Marcus Oscarsson tog sig vidare till semifinal på K1 1000 meter, eller han valde väl själv att köra ett extralopp istället för att gå direkt till finalen. Det kan vara klokt gjort. Sen valde han tillsammans med Anders Gustavsson att avbryta samma distans i K2 för att spara krafter till K1, också klokt gjort med tanke på att K1 finalen går bara en timme efter K2 finalen och det funkar ju inte alls... Men eftersom båda två kvalade in i K2, och fick därmed också köra K1, så var dom tvugna att starta i K2 loppet. Så kan det vara...

Mustafa Mohammed gjorde väl ingen lycklig i 3000 meter hinder, han kom bara 10:a och lite mer hade man väl räknat med, i alla fall jag, det ser ut som om vi bara får en medalj i friidrott och då i höjdhopp genom Stefan Holm, om inget händer...

Är på busborgen i Västerås, vi är här med sonen, hans kusin och moster. 30 minuter har vi varit här nu, jag är genomsvettig, det är lika kul för mig som för ungarna... Vad är os mot busborgen..?