Ja, nu är det slut på semestern, och nu tar tre veckors föräldrarledighet vid istället, det är ju lika bra det. Tanken på att börja jobba med dom andra idag på eftermiddagen känns helt främmande, det känns som om jag inte haft någon semester alls fast det gått hela fyra veckor. Alltså är fyra veckors semester alldeles för kort, så då är det tur att man kan ta till dom här föräldrardagarna några år till :)  Det är skönt att vara ledig.

Jag menar inte IFK:s insats mot Örebro igår, utan vi var ju och prövade våran whisky vid Bodås Gruvlager. 2 cl var hade vi tagit ur vår tunna för att se, smaka och bedöma och vi blev alla positivt överraskade, tror jag.. Spriten hade fått en fin gyllengul färg och såg ut som riktig whisky. Alkoholhalten låg på 58,6% efter 470 dagar i tunnan. Lite spritigt smakade den naturligtvis, men man kunde även känna doft och smak av vanilj, och eftersmaken var lite fruktig sådär... Den kommer nog att bli bra så småningom om den fortsätter att utvecklas så där, men sånt vet man ju inte.

Nu är man ju ingen provningsexpert, sånt måste man väl lära sig för att kunna bedöma exakt hur det smakar, vi fick ett papper som vi själva skulle betygsätta olika smaker och känslor... Hur lätt är det? Nasal Effekt, Finkel, Blommig, Fruktig, Trä, Oljig, Svavel och Munkänsla, det var grejerna man kunde sätta betyg på så gott man kunde i alla fall.

Nästa år provar vi igen och åker ner i bergrummet där faten ligger lagrade, man får höra samma saker varje gång, men det är klart värt att åka ner och gå in i ett lagringsrum, det doftar fantastiskt bra där nere och bara att få stå där och dra i sig av "änglarnas andel" gör att man åker ner fast man egentligen inte behöver.. Om knappt två år får vi börja buteljera, och vi tar nog ut några flaskor då och låter resten ligga kvar i fatet några år till, men dom rekomenderar att man tar ut allt efter högst sex år, för spriten tar mycket smak av träet och alkoholhalten sjunker väldigt mycket sedan, men man bestämmer helt själv, vi smakar ju vi märker väl när det är dags att tömma fatet...

Med hockeyspelare i det här fallet menar jag A-lagsspelare, i dom flesta fall vuxna människor. Oskars kusin är ju lite mer än vild och hårdhänt i sina lekar. Flera gånger fick man säga åt honom, den gågna veckan i stugan, att sluta när Oskar skrek som en stucken gris att han "vill inte", varenda gång sa kusinen; -men han gjorde ju först... Det var då jag började fundera på min tid som hockeydomare... Tog man en utvisning eller var lite snäll och gav någon spelare en liten tillrättavisning för att markera att man hade ögonen på honom, så fick man oftast samma svar tillbaka... -Men han slog ju mig först, eller; -Såg du inte vad han gjorde där då..? Fan det är ju nästan precis som att vara hockeydomare nu också när man är förälder, fast skillnaden är att "spelarna" är mycket mindre...

Snart i alla fall men inte än. Det är ganska skönt och lugnt den här kvällen i min ensamhet. Har suttit och kikat lite här på skärmen, kikat lite på sammandraget på OS-invigningen och har precis köpt en present till brorsan som fyller år imorgon, jag hade ju en present i form av whiskyprovning, men då blev han bjuden på kalas och valde det istället, så då fick man ge sig på jakt efter nåt annat att ge honom. Han blir nöjd.

Hade tänkt ta en rejäl sovmorgon imorgon, men jag kollade på OS-programmet och såg att det kanske inte går, det är lite grejer jag vill se, men det är inte helt livsviktigt direkt, men ganska kul i alla fall. Det kommer nog att bli några timmars tvtittande framöver skulle jag tro. Det finns vissa grenar jag inte missar. "Min" sport, kanot, ska jag bara se och där kan vi ju till och med få medalj tror jag. Sen missar man ju inte friidrotten heller, där får vi ett par medaljer i alla fall. God Natt!

Så var jag hemma igen efter en vecka i Hälsinglands skogar. Oskar och hans mamma är kvar till söndag, jag åkte hem idag för imorgon ska jag till Bodåsgruvan och provsmaka min whisky som varit lagrat där i drygt ett år nu. Det ser jag fram emot. Så idag när dom andra gick ner till sjön i duggregnet för att fiska satte jag mig bakom ratten och styrde hemåt på vägar som göder min formulaoneförardröm, fast det är väl lite försent att uppfylla såna drömmar nu, men det är kul att köra bil och lyssna på hög musik man gillar under tiden. Vi har inte direkt haft någon tur med vädret där uppe i stugan, men det går ändå på nåt sätt. Två dagar har det varit skapligt i alla fall.

I onsdags kväll satt vi och kikade på när IFK Göteborg skulle ta sig vidare i Champions Leaguekvalet, men det gick inte så bra. Det såg väldigt bra ut, dom tog ledningen två gånger men Basel kvitterade båda gångerna, men 2-2 hade räckt för avancemang, men domaren ville annat, han dömde en straffspark för Basel som inte var i närheten av straff, och det är stor jävla skandal. Straffen satte dom såklart och IFK var tvugna att jaga livet ur sig för att kvittera, men då gick det som det gör allt för ofta, dom släppte in ett till mål och äventyret var över. Jag var fan skogstokig där ute i vildmarken, men jag behärskade mig och slängde ur mig lite svordomar... Sen var jag så upprörd att jag inte kunde sova den natten heller... Om det kändes så för mig, undrar hur det kändes för IFK Göteborg, den där domartabben kostade dom några miljoner...

Jag är fortfarande arg, men nu är jag hemma och imorgon har IFK en match i Allsvenskan, och stackars, stackars Örebro som kommer att få smaka på Blåvitts vansinne... Jag missar större delen av matchen, jag ska ju smaka på andra saker då.

Nä, jag vann inte i år heller fast det såg så bra ut innan vi åkte. På första grenen, minitennis hade jag otur med studsarna, jag kom bara femma, i discgolf kom jag sexa, vindarna var lite luriga precis när jag skulle kasta... I minigolfen blev jag trea, men det är jag mest missnöjd med, det är ju min paradgren, jag har ju tävlat i bangolf och dom andra ska inte ha någon chans, jag var värdelös helt enkelt... Men sedan överraskade jag i boulen och vann grenen tämligen enkelt och helt plötsligt hade jag kämpat mig upp till en tredjeplats med chans på totalvinst inför sista grenen där vi skulle spotta gelegrodor. Fem var, längden räknades ihop... Min kusin som heller aldrig vunnit femkampen hade bäst läge. Ledning med fyra poäng före sin far, min morbror, och fem poäng före mig, men gammelgubben visade sig vara en djävul på att spotta gelegrodor och knep första platsen totalt, helt osannolikt. Jag behöll min tredjeplats, som för övrigt är min bästa placering på dom här spelen, så ja, jag är väl lite nöjd ändå...

Jag vet att det är OS år i år, men det är inget som går upp emot femkampernas femkamp, Familjefejden. Allt är upplagt för mig idag, och jag är otroligt fokuserad. Har precis gått upp ur sängen, joggat lite på stället, stretchat och snart ska jag peta i mig en stadig frukost, det kommer att bli en lång dag så det gäller att vara sprängfylld med energi, det blir ett lunchstopp mitt i tävlingarna, men då får man se till att inte få i sig för mycket, det gäller att vara alert hela tiden. Vädret kunde kanske varit bättre, men det bekommer mig inte, det är åtminstone väder... Alla tror att dom ska vinna idag, men det kommer att sluta med en skräll i år, någon som aldrig vunnit förut på grund av olika omständigheter, men i år smäller det, då kommer jag att stå överst på pallen och lyfta den åtråvärda pokalen. Lycka till till mig själv idag.

Strax efter att jag knåpat ihop den förra bloggen på mobilen, i bris på annat, ringer dom från verkstaden och säger att bilen är klar. En djup suck av lättnad hördes från mig, och Oskar blev lite glad han med. Hem kom vi, och då skulle vi bada sa sonen, så vi gjorde det, jag hade ju köpt nya badbrallor som jag måste prova, fast det var inte direkt väder för bad, men det regnade i alla fall inte...

Nu håller jag på att ladda för årets höjdpunkt imorgon. Familjefejden, en femkamp utan dess like. Det är mitt år (igen), jag har aldrig vunnit men nu känns allt rätt, till och med grenarna är som gjorda för mig, det gör inte ens någonting att vi får åka ända till Gävle för tävlingen, jag bara kommer att vinna.